Anarkisternas Revolt

Prolog:

Schopenhauer brukade karikatyrisera
samhällets gällande normer
genom att helt sonika resa sig upp ur stolen
vart enda gång han såg en ful människa,
och med stolen som ”hjälpmedel”
gång på gång
med all kraft drämma i plytet
På den olycklige fule jäveln,
tills dess att den skräckslagna folkhopen
omöjligt kunde undgå
att se sin egen idioti i vitögat.

Dikten:

Så även om jag anser att anarkister stångas med väderkvarnar
när de krossar en stackars tobaksägares skyltfönster.
Så även om jag anser att rasister och nazister inte ska få marschera på nationaldagen
Att staten israel måste upphöra med sitt förtryck av Palestina
Att vart enda kula som sätts i ockupantens pannben är en objektivt progressiv kula
Oavsätt vem som avlossar den. Att det inte kan ske några fria val i Irak
med ett laddat automatvapen riktat mot tinningen.

Så även om George är dum som en åsna och
Göran är en inställsam förmodligen psykotisk tjockis.
Även om vi alla i en större utsträckning inte är medvetna om det.


Så är vi alla barn av vår tid.

Epilog

Eller som jag sa till en vän här om dagen.
Jag vill påvisa att om vi bara sitter och moraliserar över det!
så blir det inget gjort. Kort sagt!