Konspirationsteorier föds ur en känsla av desperation

För någon dag sedan råkade jag in i en diskussion som avhandlade en av de senaste tidens stora konspirationsteorier. Nämligen den om att 911 skulle vara något som planlagts och fullföljts av den amerikanska regeringen själv.

Här är ett exempel

Det är inget nytt utan en diskussion som förts väldigt länge, och jag själv måste erkänna att när jag såg dom två tornen falla så var min första tanke, Jävlar! Nu har fight club blivit verklighet...
Men sedan stannade till för en reflektion.

Även om den amerikanska administrationen skulle vara tillräckligt galen för att testa en sån stunt, med alla risker om att bli avslöjade, så skulle det inte spela någon roll. De intressen som det amerikanska kapitalet har för oljan i mellanöstern skulle förr eller senare bli tvunget att utlysa ett krig mot terrorism, det för att vår världsekonomi står och faller på tillgången till världens största oljereserv.

Denna vetskap är det som gör mig immun mot sådant här tänk.
Att analysera det konkreta och tränga i det abstrakta.
Där konspirationen blir improduktiv för den fortsatta praktiken, det räcker med att USA som världshegemon utlyser ett krig mot terror, så måste vi andra förhålla oss till den vedertagna sanningen. Alla vet att det är skitsnack, alla vet att det bara är för oljan, men ingen vet vad som bör göras åt det. Det skapar en känsla av desperation och rådlöshet!

Vi kan demonstrera, men sen då?
Vad för praktik är det vi kan föra här hemma som kan få slut på krig och elände?
Är det att bojkotta Israeliska apelsiner? Eller att skänka ett par hundralappar till rädda barnen en gång i månaden. Nej jag skulle inte tro det. Det kan på sin höjd ge oss ett mindre dåligt samvete och ett plåster åt planeten. Men annat än det så kan det inte förbättra vår livssituation varesig långsiktigt som kortsiktigt.

Det vi behöver är praktik som överensstämmer med anti-imperialismen, något som inte bara skänker oss ett lugn över att vi hamnat rätt i frågan. Utan även erbjuder oss en snar förbättring av våran livskvalite. Och det är just det vad jag menar klasskamp borde handla om.
Flykten från vårt alierande vardag och våran skruttiga arbetsplats.

En vidare förståelse för det kapitalistiska produktionssättet, hindrar oss från att mystifiera sånna saker som 911, men det hjälper oss även att första varför man måste överstå samhällets etiska koder och värdepraktiker, om varför det inte kan vara fel att sno på jobbet, planka på tunnelbanan om det är det du behöver för att dryga ut din lön.
Där har vi praktiken som högfrekvent måste innebära att allt tillhör alla!

Teorin och praktiken är två sidor av samma mynt!

Och en liten dikt:

Somliga tror på en konspiration

Generationer uppfödda
på konspirationsteorier
lever i
Luftslott
Av kokhet
Aska

Skuggboxas själv mot din egen spegelbild
och se att det leder till

bara ännu en

återvändsgränd