Undertecknamn - En annan värld är Omöjlig

läs mitt senaste bloginlägg och känn hur skallen exploderar på grund av min självgodhet om inget annat! Ber dock inte om ursäkt för mina stavfel, det här är ändå det endå stället på nätet där min kreativitet kan få löpa amok, enjoy!

söndag, december 10, 2006

Byter blog

Du kan nu gå in på http://undertecknamn.wordpress.com om du är intresserad.

Är du ännu mer intresserad och grymt vänsterbloggande så rekommenderar jag ett besök på
http://konflikt.wordpress.com

/fridens

torsdag, november 30, 2006

martyrskap - En kommentar

Jag blev inspirerad att skriva en kommentar eller snarare ett stickspår till ett inlägg på Jordräntas blogg.
Han kommer i sin krönika in på tanken om hur människor utan fruktan för döden är överlägsna i all världslig makt och ifrågasätter om den individuella friheten verkligen kan uppnås genom att förlora viljan att leva och därmed överkomma fruktan för döden.

Som exempel tar han upp filmkaraktärna Tyler Durden i Fight Club och Major Kurtz i Apocalypse Now. Ett annat exempel på samma beteende fann jag i filmen V for Vendetta, där Ivy blir utsatt för en brutal tortyr av hjälten V för därigenom släppa rädslan för döden och kämpa tillbaka mot sina antagonister.

Det jag vänder mig mot i det här, är själva martyrskapet. Att vara beredd att gå i döden för någonting större. Att likt bombkastar nihilisten Nechayev var beredd att avsäga sig allt egenintresse för att enbart bli ett medel i den revolutionära kampen.
Det var under en föreläsning med jorunalisten Tarik Saleh, som låg bakom uppmärsammade filmen Gitmo, och Sacrificio - Vem förådde Che Guevara som han kom in på hur Che Guevaras martyrskap gått förbi hans egentliga idéer. Vad man än må tycka om att starta flera Vietnam, så är Che idag inte mer än världens mest revolutionära Musse Pigg öron.

Så vad lär oss då historien? Jo att martyrskapet som en faktor i kampen inte är vidare genomtänkt då självmordsbombarens desperata handlande inte så mycket handlar om att finna vägar till kommunicering spridning av värdepraktiker och kollektivitet (gemenskapande). Utan snarare än att finna nya ikoner att pryda väggen med. (Se Lasse Åberg)

Lenins ord över Laura och Paul Lafargue skulle idag kanske ha lytt:
- Börjar man bli trött på att dela flygblad eller bara vänta in revolutionen är det nog högtid för en ny form av praktik, inte se det som en clean anledning att ta sitt liv!

fredag, november 17, 2006

Bloggare organisera er!

Bloggutmaning från syrran via jordränta

-Jag antog en utmaning. Här är mina svar som jag lite nonchalant scribblade ner på mitt tagentbord, se det som anteckningar snarare än något skrivet i sten, för många av resonmengen är inte helt utvecklade än.

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
- Jag är själv mot att skapa motsättningar där motsättningar egentligen inte finns. Jag ser samhällsförändringar som processer som måste gå igenom olika instanser. Det dom utomparlamentariska krafterna alltid varit bra på är att lyfta frågor. Kvinnorrättsrörelsen i Sverige, de militanta veganer och Osynliga partiets kampanj i valrörelsen som gjorde arbetsrätt och klasskamp till vardagsord är bra exempel på hur kamper sugits upp av det större etablerade partierna. Ett bra exempel på hur en liten grupp organiserade lyckades lyfta frågor, genom att förändra först i sin egen vardag, senare genom att sprida praktiker och beteenden.
Det inomparlamentariskas begränsning ligger i att de aldrig kan bli systemöverskridande. Då slår mig är tanken att parlamentarismen är kanske det närmsta vi kan komma socialism i ett kapitalistiskt produktionssystem.

Form v.s Innehåll.
- Jag menar att innehållet bestäms av dess form, en viss typ av idéer kläcks under vissa förhållanden. För att som så ofta återkomma till mitt sätt att formellt organisera mig i min idrottsförening (jag vet att det börjar bli tjatigt).
Sedan jag förstod aktivisten som en del av den kapitalistiska arbetsfördelningen har jag börjat alltmer misstro organisering som ett projekt för vänstern och slutat fetischera den ena revolutionära sekten före den andra , den nya grejen blev att gräva där jag står för att se om folk nappar istället för att söka mig dit alla redan tycker som jag.

Icke-våld vs politiskt våld?
- Jag är ingen våldsam person men vi lever i en våldsam värld. Så skulle första raden i min biografi. Det fysiska våldet är ett problem som det så ofta talas om, men våldet som sällan hör om som våld är ett ennu större. Massavskedningar, miljöförstöring och utvisning av flyktingar.
Vilken metod som bäst verkar för syftet att motarbeta detta våld för ett visst syfte, Oavsätt om det är en sittblockad mot svenskt näringsliv eller preventivt självförsvar mot lokala nazister väljer jag att låta situationen, inte moralen avgöra.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
- Vad är en sekt?
Om du slår upp det i nationalencyklopedin, märker du snart att vilken förening eller organisation som helst skulle kvalificera in sig. Det finns stora sekter och det finns små. Själv tillhör jag båda. Dels som aktivist i en utomparlamentarisk sekt, men dels som ett kugghjul (eller grus i, om man så vill) i det samhälleliga maskineriet/det kapitalistiska systemet.

Separatistisk organisering eller inte?
- När separatism behövs för att stärka en själv för att kunna utföra en viss praktisk politik så fungerar separatism.

Är din blogg en politiskt metod?
- Nja, snarare att hela mitt väsen är en politisk metod.

Jag skickar vidare denna utmaning till tre personer: Vildvuxet, Marcusen, Norrländskt svårmod och Olleistockholm .

tisdag, oktober 24, 2006

Ännu mer misslyckad kvasi-marxism!

Undertecknamn säger:
Vem behöver Dead Prez när det finns Raised Fist


Undertecknamn säger:
Har dock svårt att se vari motsättningen skulle ligga


Glue or Mao Gun Su? säger:
Vem behöver Raised Fist när det finns Mozart?


Undertecknamn säger:
samma där


Glue or Mao Gun Su? säger:
Dialektiken är inte så påtaglig


Undertecknamn säger:
precis

Glue or Mao Gun Su? säger:
En kompis hade en skön marxistisk tolkning på kärlek


Glue or Mao Gun Su? säger:
vill du höra?


Undertecknamn säger:
jepp


Glue or Mao Gun Su? säger:
"Filosofi enligt marx"


Glue or Mao Gun Su? säger:
"Dvs, man förklarar mekanismerna i kärlek med hjälp av Kapitalet-termer. Som tx, sitt bruksvärde kan man inte göra så mycket åt om man inte gör en extreme makeover, men däremot kan man öka sitt bytesvärde genom att minska tillgången på sig själv (dvs: spela svårfångad)"


Undertecknamn säger:
Haha

måndag, oktober 23, 2006

Ett misslyckat försök att styra mina drömmar i en marxistisk riktning!

Inatt vaknade jag upp i vargtimman och frågade mig själv om det är jag som är galen eller världen som är sjuk, sedan bestämde jag mig för att göra någonting åt det!

Så jag ska stämma dom Nya moderaterna för falsk marknadsföring!

söndag, oktober 22, 2006

"organizational skills kills more devils than bullets"

- Fan va jag önskar att det vore så, då skulle klasskampen kunna reduceras ner till ett one man war mot dom jävla nylibera asen... Va däng dom skulle få.

Remember the titans!

- Anti-rasism bedrivs bäst i föreningslivet, jag har helt tappat hoppet om dom politiska ungdomsförbunden. Dom har alltid en hemlig agenda att få dig att gå ut på stan och dela flygblad. Jag som gjort det i säkert 3 års tid nu vet att det är i din idrottklubb, schackförening eller i din syjunta där riktig folkbildning kan bedrivas ostört.
I min shootoklubb här man visst snack om det där turken dit eller den där turken dätt.
Men inte fan lever någon med föreställningen om att det är ursprunget som bestämmer vem som vinner en match i buren. Nej det är ren teknik och hur mycket tid som du lägger på träningen som bestämmer vem som kommer ligga blödandes kvar på golvet när handuken kastas in. (obs jag överdramatiserar, men jag tror ni fattar poängen)

Vad ska vi göra? - Krossa rasismen!
Kampen fortsätter - Rasismen ska krossas!

- Är något man hör alltför ofta på demonstration mot SD eller liknande.
Men vad är grejen? Hur krossar man rasismen, really? Jag har själv felat på den punkt, har jag insett nu. För ska man krossa nånting så är det förställningen om att en demonstration kommer krossa någonting annat än någon stackares trumhinnor. Glasfönster ger jag blanka fan i!
Demonstrationen kan på sin höjd påvisa att det finns en rörelse, men sedan måste rörelsen göra annat en demonstrera, nämnligen genom att syssla med praktik. Lite som det jag tog upp i stycket strax ovanför. Om ni missat det, läs det engång till!

"And on the street bleeding like a stuck pig, was a stuck pig"

För vi behöver inte annat än gräva där vi själva står för att kunna identifiera var källan till alla våra problem ligger. Jag själv just nu är i praktikplatsångestträsket, vilken i mitt fall innebär att jag kommer jobba cirkus 3 månader med lite vad som helst utan någon anställningtryckhet whatsoever... Men som grafittin och dom dinglande banderollerna i åskilliga demonstrationer jag bevittnat det senaste året. Osäkra anställningar = Osäkrade arbetare.

Nu ska jag krypa till kojs o se om jag kan få ut någonting av att läsa senaste numret av Riff-Raff.
Kommunisering är visst ett ord som håller på att bli inne på den yttre vänsterkanten. Int emig emot, jag hoppas bara det kan leda till fler praktiker, skulle önska att Uppsala där jag bor skulle bli en syntes av vad Stockholm, Götet och Malmö slängt i grytan de senaste åren.
Men risken är att miljön här är lite för studentikos...

Ska grubbla vidare på det i ett senare inlägg.
Fortsättning följer... (som det brukar heta)