Profit före komfort, för alltid!

Resan hem från kursen präglades av två tjommar som trodde de var på cellskapsresa, delvis underhållande. Tills dom jävlarna började hålla oss som gisslan för deras otyglade humör och trakassera medpassagerare.

10 timmar varav 8 spenderade med dessa spånhuven. Ingen sömn, ingen läsning i nedsolkade stolsäten. och bussar som är byggda för att pressa in så många passagerare som möjligt är rakt av det som skapar splittring.

Vi passagerare blev visst alla glada när busschauffören tillsammans med ett gäng medpassagerare bestämde sig för att kicka ut dom två pajarsarna, men faktum kvartstår att om inte denna form av kollektivitet styrs över på det som egentligen är den avgörande faktorn för att vi som åker buss inte får uppleva en behaglig och komfortabel resa, så är vi fuckade för alltid!

Samma princip som ska gälla i klassrummen.
Max 10 elever per lärare i varje klassrum ska bli max 10 passagerare per chaufför i varje buss!
Det får bli det stora övergångskravet!

Bussresenärer organisera eder!

Jag är individen, praise me!

"Jag är individen, den där individen!

individen som klarar sig utan!
individen, den som lärt sig av de vise
hur man profiterar på sin egen olycka,
och därmed kan lyckas bibehålla
en relativt hög levnadsstandard livet ut.
Mitt liv är en Vietnamesiskt bombkrater
förvandlad till turistattraktion!
Jag är arbetaren, myten om den lycklige arbetaren!"

Haffad!

Snatta aldrig från turklivs ( i brist på bättre ord ), det kan bli en dyr affär för dig.
Konsum är helt ok, men turklivs är ett big No No!

De är hårt arbetande proletärer precis som oss andra.
Dessutom är risken att det leder till handgemäng otroligt mycket större, då butiksägaren tillskillnad från konsumexpiditen försvarar sina varor med näbbar och klor.
Har säkert 12 timmars arbetsdag, och någon svart deltidsanställd släkting i kassan.
Kunde säkert inte få något annat jobb än att starta eget.
Och nu när det är så varmt så kan det inte vara speciellt kul att steka där hela dagarna, snacka om att spräcka myten om den lycklige entreprenören.

Så snatta på konsum eller ica som alla andra!
Det lönar sig i längden!

Dagens: Tänk efter före.
"Små turkbutiker är ofta välbefästa, så bli inte förvånad om ägaren tar upp ett hagelgevär bakom disken och blåser skallen av dig"

taget från: http://www.snatta.nn

Manchas en la pared

Avskaffa allt affektionsvärde!
Jag köper inte vita kläder och skor
Men ändå känner jag behover av att ha ett par vita RKB S. Carters
auto-reduktion blev min räddning.
Nu slipper jag oroa mig för att smutsa ner och behöva putsa upp vart enda smutsfläck,
vill jag ha bort fläckarna så är det bara att skaffa en bar nya dojjer, sedan är problemet putsveck!

Idag blev jag tvungen att stå och tvätta bort en piggilinfläck
från en av mina vita t-shirt, med ett festligt brunt tryck på.
Bilden föreställer 5 olika karaktärer på en fest,
alla fullt upp med att bevisa för varann, att de minsann kan ha otroligt roligt utan att för den sakens skull verka krystade, vilket de gör!
Jag ska inte göra någon mer analys av trycket,
då jag just nu känner mig analytiskt handikappad
efter en veckas hård teoretisk skolning.

Saken är bara det, att den där jävla fläcken inte ville gå bort,
hur mycket jag än skrubbade, så var den kvar...
Inga fler vita t-shirts ska få uppta min tid.
Den som var för mig så speciell, kommer jag hädanefter inte att bära i sociala sammanhang.
Någon gång måste man ju släppa sin tulle, och rulla vidare. Inse det att allting verkligen är i ständig förändring, och att allt man har är så bräckligt, att det nästan kan gå sönder när som helst. Restan av sommarn ska det bara bli praktiska jeans (även dom auto-reducerade) samt kläder som bara blir snyggare destå mer skit som fastnar.

Man är vad man äter?

Är det sant som den tyske filosofen Ludwig Fuerbach sa, man är vad man äter?
Men vad händer då när man tröttnar på att äta?

Just den här veckan har jag fått i mig de extra proteiner som jag behöver för att orka stå, gå och läsa.
Det är så pass att det börjar kännas tråkigt att aldrig behöva känna någon hunger.
Aldrig vänta till den tiden på dagen då magen kurrar, och skriker efter kött, pasta och ris!

Jag upplevde samma sak då jag var i lumpen för ett par år sedan, jag gillar inte det här med att schemalägga mitt liv efter mina mål mat, till viss det kan jag göra det, men bara om det finns någon annan form av aktivitet att förhålla sig till. Som typ min träning, eller mitt sociala umgänge i överlag.
Ja menar hur mycket jag än anser det vara trevligt att bajsa, som jag tidigare utryckt i en av mina dikter, så kan jag inte se mitt ätande som enbart en aktivitet med mål att tillsist försätta mig på pottan.

Man skulle skämtsamt kunna utrycka det som sådant att jag inte äter för att bajsa, utan jag skulle nog inte uppleva mitt bajsande som en så lika trevlig sak om jag inte hade tillgång till alla möjliga former av aktiviteter vid sidan av att få bli smiskad på skinkan av pissed jag just pinkat varje gång jag droppat lite skit. Det handlar om att jag finner en ballans till kaoset som sker utanför.
Det handlar om den lugna stunden på dagen då jag kan slappna av och avnjuta en stunds isolering från världen och tid att samla tankarna eller kanske gå tillbaks till mitt sjukt naiva nyuppväckta intresse för serietidningar.

dedikation

"Om jag haft det lättare att finna dom rätta orden Så skulle jag inte behöva skriva alla dessa jävla dikter..."

- Det är som ett kodspråk.
matematiska formler.
ett socialt kapital formar mina normer.

kamelionten
kompiskretsen
omgivningen

allting i ständig förändring kring mig.
omloppsbanan.
vägen hem representerar allt och alla som lämnats därhän,
som jag kom att sakna.


Dedikeras till du som tog dig tiden att skriva in följande i tunneln påväg hem:
" You where a stillborn baby, you mama didnt want you but you where stillborn"

På låtsas och på riktigt

Jag har nog tagit den här bloggen på alldeles för stort allvar, hmm
Kan nog ha att göra med att man ibland tar sig själv på...
Jag det är nog bäst att jag börjar tänka på det
Att ta det med ett litet leende och en gnutta salt.

Sysslolösheten tränger sig på.
Men i övermorn ska jag iväg på en sommarkurs i klassanalys och historiematerialism.

Min fråga som jag ska driva mest kommer att vara:

- Vad ska vi med en klassanalys till, och vad kan historiematerialismen hjälpa oss med, samt hur ska jag kunna förklara sånt här för de andra människorna som står utanför vänsterträsket?

Jag ni får vänta på den rafflande fortsättningen som kommer i nästa vecka, spärra upp blomkålsöronen!