martyrskap - En kommentar

Jag blev inspirerad att skriva en kommentar eller snarare ett stickspår till ett inlägg på Jordräntas blogg.
Han kommer i sin krönika in på tanken om hur människor utan fruktan för döden är överlägsna i all världslig makt och ifrågasätter om den individuella friheten verkligen kan uppnås genom att förlora viljan att leva och därmed överkomma fruktan för döden.

Som exempel tar han upp filmkaraktärna Tyler Durden i Fight Club och Major Kurtz i Apocalypse Now. Ett annat exempel på samma beteende fann jag i filmen V for Vendetta, där Ivy blir utsatt för en brutal tortyr av hjälten V för därigenom släppa rädslan för döden och kämpa tillbaka mot sina antagonister.

Det jag vänder mig mot i det här, är själva martyrskapet. Att vara beredd att gå i döden för någonting större. Att likt bombkastar nihilisten Nechayev var beredd att avsäga sig allt egenintresse för att enbart bli ett medel i den revolutionära kampen.
Det var under en föreläsning med jorunalisten Tarik Saleh, som låg bakom uppmärsammade filmen Gitmo, och Sacrificio - Vem förådde Che Guevara som han kom in på hur Che Guevaras martyrskap gått förbi hans egentliga idéer. Vad man än må tycka om att starta flera Vietnam, så är Che idag inte mer än världens mest revolutionära Musse Pigg öron.

Så vad lär oss då historien? Jo att martyrskapet som en faktor i kampen inte är vidare genomtänkt då självmordsbombarens desperata handlande inte så mycket handlar om att finna vägar till kommunicering spridning av värdepraktiker och kollektivitet (gemenskapande). Utan snarare än att finna nya ikoner att pryda väggen med. (Se Lasse Åberg)

Lenins ord över Laura och Paul Lafargue skulle idag kanske ha lytt:
- Börjar man bli trött på att dela flygblad eller bara vänta in revolutionen är det nog högtid för en ny form av praktik, inte se det som en clean anledning att ta sitt liv!

Bloggare organisera er!

Bloggutmaning från syrran via jordränta

-Jag antog en utmaning. Här är mina svar som jag lite nonchalant scribblade ner på mitt tagentbord, se det som anteckningar snarare än något skrivet i sten, för många av resonmengen är inte helt utvecklade än.

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
- Jag är själv mot att skapa motsättningar där motsättningar egentligen inte finns. Jag ser samhällsförändringar som processer som måste gå igenom olika instanser. Det dom utomparlamentariska krafterna alltid varit bra på är att lyfta frågor. Kvinnorrättsrörelsen i Sverige, de militanta veganer och Osynliga partiets kampanj i valrörelsen som gjorde arbetsrätt och klasskamp till vardagsord är bra exempel på hur kamper sugits upp av det större etablerade partierna. Ett bra exempel på hur en liten grupp organiserade lyckades lyfta frågor, genom att förändra först i sin egen vardag, senare genom att sprida praktiker och beteenden.
Det inomparlamentariskas begränsning ligger i att de aldrig kan bli systemöverskridande. Då slår mig är tanken att parlamentarismen är kanske det närmsta vi kan komma socialism i ett kapitalistiskt produktionssystem.

Form v.s Innehåll.
- Jag menar att innehållet bestäms av dess form, en viss typ av idéer kläcks under vissa förhållanden. För att som så ofta återkomma till mitt sätt att formellt organisera mig i min idrottsförening (jag vet att det börjar bli tjatigt).
Sedan jag förstod aktivisten som en del av den kapitalistiska arbetsfördelningen har jag börjat alltmer misstro organisering som ett projekt för vänstern och slutat fetischera den ena revolutionära sekten före den andra , den nya grejen blev att gräva där jag står för att se om folk nappar istället för att söka mig dit alla redan tycker som jag.

Icke-våld vs politiskt våld?
- Jag är ingen våldsam person men vi lever i en våldsam värld. Så skulle första raden i min biografi. Det fysiska våldet är ett problem som det så ofta talas om, men våldet som sällan hör om som våld är ett ennu större. Massavskedningar, miljöförstöring och utvisning av flyktingar.
Vilken metod som bäst verkar för syftet att motarbeta detta våld för ett visst syfte, Oavsätt om det är en sittblockad mot svenskt näringsliv eller preventivt självförsvar mot lokala nazister väljer jag att låta situationen, inte moralen avgöra.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
- Vad är en sekt?
Om du slår upp det i nationalencyklopedin, märker du snart att vilken förening eller organisation som helst skulle kvalificera in sig. Det finns stora sekter och det finns små. Själv tillhör jag båda. Dels som aktivist i en utomparlamentarisk sekt, men dels som ett kugghjul (eller grus i, om man så vill) i det samhälleliga maskineriet/det kapitalistiska systemet.

Separatistisk organisering eller inte?
- När separatism behövs för att stärka en själv för att kunna utföra en viss praktisk politik så fungerar separatism.

Är din blogg en politiskt metod?
- Nja, snarare att hela mitt väsen är en politisk metod.

Jag skickar vidare denna utmaning till tre personer: Vildvuxet, Marcusen, Norrländskt svårmod och Olleistockholm .